Matilda Carlsson

Jag önskar att jag var modig nog att skriva allt jag vill skriva här. Jag önskar att jag kunde spy ut min galla när jag är förbannad och skriva om när jag har pirr i magen. Tyvärr är jag inte såpass modig, så det enda ni får läsa om i mitt liv här, ja, det verkar fett ointressant. Jag har en helt egen privat blogg också där jag skriver allt som rinner ner för fingrarna. Det brukar bli bra, och det är mest pirr jag skriver om, ingen galla. Jag vet inte hur många inlägg jag skrivit som aldrig publicerats, som inte ens blivit sparade. Jag håller det utanför internet och trivs bättre så, men när jag läser andra tjejers fina texter om personliga känslor och pirr i magen, då får jag nästan, men bara nästan lust att skriva ut samma här. Låta alla veta om jag är lycklig för stunden. Den är när stunden tar slut och känslan försvunnit och det står där så att alla kan se, det är då det blir jobbigt. Det som en gång varit pirr kan bli ett är ärr, och ärret sätter sig på utsidan istället, för allas ögon. Då föredrar jag ett ärr på insidan. Hel och ren för andras ögon att skåda, och även om ingen direkt kollar, så är det bättre om det inte finns något att se. Därför är min blogg så tråkig.