Hur har du haft det?

- Nu får du berätta, hur har du haft det?
 Det är en fråga jag har fått ett antal gånger sedan jag kom hem från asienresan, och jag svarar ju självklart bra, för vi har haft det bra.

Men sedan så förväntas det att man säger något mer. Det är ändå 5 veckor, och att summera allt till en mening utan att bli alltför långdragen är ingen lätt uppgift. Det lättaste är att säga "Bra" eller "Underbart", men jag ska försöka vara lite mer utförlig.

De flesta dagar på resan då allt var toppen, dagar då vi bara latade oss, badade och njöt, stundtals plågades/exploderade/kokade, av värmen. Vissa dagar vi var lite extra trötta på varandra, resandet, thailändarna, kackerlackorna och maten. Särskilt kackerlackorna har bringat oss olycka med sin närvaro, men de allra flesta dagarna har vi bara varit glada och inte träffat på någon ohyra. Många dagar tillbringades på tåg/buss/flyg och allt resande har rullat på felfritt och utan beskymmer, vilket vi är tacksamma över.

Festkvällarna var inte så många, men ack så roliga! Festen på Koh Tao där Siri sjöng "Don't stop believing" på scen med musikerna. Dans och "time-of-my-life-grejjen" med bögar från Kanada på stranden och dansken som jag var så glad över att hitta för att jag fick prata danska igen. Full moon party med ansiksmålning, noen, buckets och ett enormt hav av människor. Kvällen i Ao Nang med min utmaningen att flirta till oss gratis shots av den thailändska bartendern (Fick 12 stycken, poäng till mig) och efter det vårt extraordinära (host host) biljardspel. Kvällen då vi hängde på en backpacker-bar i Hanoi och blev bjudna på sprit med något som vi trodde var kikärtor i, som sedan visade sig vara ormtestiklar. Ungefär så äckligt som det låter.

Vi övade in låten Royals med Lorde i trestämmigt och sjöng den många gånger varje festkväll (lät inte riktigt lika bra när vi framförde den som när vi övade på hotellet). Jag blev så besviken när jag kom hem och upptäckte att under resan så har "vår" låt blivit en radiohit i Sveige...

Jag och Sara fick en ordentlig sväng av ögoninflammation och Martine och Siri hade magsmärtor och åksjuka - de dagarna var mindre bra. En dag var vi på utflykt i ett enormt vackert vattenlandskap, Halong Bay - den dagen var bra. Vi besökte krigsmuseet i Vietnam, och då blev vi alla berörda över alla hemskheter landet drabbades av för inte alls många år sedan. Sedan har vi åkt båt, kayakat, cyklat, snorklat, vandrat till utsiktsplatser med mera.

Men det har varit en lärorik resa, aldrig förr har jag åkt så långt, så länge själv utan att ha någon "vuxen" tillhanda. Nu är jag min egna vuxen som ska lösa kriser. Jag har heller aldrig förr rest runt på det viset vi gjorde. Att åka till ett nytt ställe och inte veta vad som väntar, se något nytt och inte veta vart man sover nästa gång är spännande. Fixa med bokningar av flyg hit och dit och försöka hålla nere kostnaderna. Att hålla ihop och komma överens har vi lyckligtvis inte haft några större svårigheter med, vilket har varit skönt.

Ja, det har varit en fantastisk resa och vi har alla fått minnen för livet. Nu laddar jag om och byter garderob inför nästa resa,  och numera är det enda jag kan tänka på ALPERNA,  SNÖ och SÄSONG!