(skrev inlägget igår, men kunde inte publicera det)
Nu var det ett bra tag sedan jag updaterade er om läget från Alpe d'Huez. Jag har haft ett par veckor med enorm obeslutsamhet om att fortsätta säsongen ut eller att åka hem. Vår jobbsituation har inte varit som det borde och jag såg ingen annan utväg. Nu har vårt schema förändrats och jag ser ljuset i tunneln igen. Jag har tagit mig i kragen och tänkt "nej nu jäkla anamma!". Risken är alldeles för stor att jag ångrar mig 3 dagar efter jag kommit hem, för med handen på hjärtat har jag väldigt roligt här också och trivs med alla mina vänner och kollegor, säsongslivet, skidåkningen och utgångarna.
Något som jag dock måste få ändring på är matvanorna. Vi äter alla på hotellet frukost från buffén och då blir det lätt att man lassar på, sen så har vi ju ingen lunch inkluderad och då blir det alldeles för lätt en hamburgare i byn eller en fryspizza. Personalmaten här är dock mycket bra och kockarna försöker ge oss varierande och god mat - vilket uppskattas något enormt!
I förra veckan så fick jag en ny roomie! Mathilda bytte rum så nu bor hon med mig istället, och de första vi gjorde var en totalt omdekorering av rummet och det blev så fint! Mathildas familj var även här förra veckan och vi var ute och åkte med dem. Himla mysigt.
Jag har även börjat lite smått med att ge mig ut off-pist, väldigt orutt och feg, men försöker lite. Det är också tack vare mina hypade vänner. "Kom igen nu. Det är ingen fara. Du måste ju våga om du ska lära dig" och diverse annat pep-talk. Känns gött faktiskt. Jävla jobbigt för benen dock.
Nu har vi äntrat tre mördarveckor och först ut är danskarna med sina sportlov. Byn kryllar av pølseätandes gröttalare och vi har många som bor här på hotellet. Idag har jag varit ledig och inte gjort särskilt mycket. Sov till tio, gick till L'Alaska med Max och Mathilda och åt en toast och så har jag och Mathilda hängt i restaurangen och internetshoppat.
Tillsvidare!
Nu var det ett bra tag sedan jag updaterade er om läget från Alpe d'Huez. Jag har haft ett par veckor med enorm obeslutsamhet om att fortsätta säsongen ut eller att åka hem. Vår jobbsituation har inte varit som det borde och jag såg ingen annan utväg. Nu har vårt schema förändrats och jag ser ljuset i tunneln igen. Jag har tagit mig i kragen och tänkt "nej nu jäkla anamma!". Risken är alldeles för stor att jag ångrar mig 3 dagar efter jag kommit hem, för med handen på hjärtat har jag väldigt roligt här också och trivs med alla mina vänner och kollegor, säsongslivet, skidåkningen och utgångarna.
Något som jag dock måste få ändring på är matvanorna. Vi äter alla på hotellet frukost från buffén och då blir det lätt att man lassar på, sen så har vi ju ingen lunch inkluderad och då blir det alldeles för lätt en hamburgare i byn eller en fryspizza. Personalmaten här är dock mycket bra och kockarna försöker ge oss varierande och god mat - vilket uppskattas något enormt!
I förra veckan så fick jag en ny roomie! Mathilda bytte rum så nu bor hon med mig istället, och de första vi gjorde var en totalt omdekorering av rummet och det blev så fint! Mathildas familj var även här förra veckan och vi var ute och åkte med dem. Himla mysigt.
Jag har även börjat lite smått med att ge mig ut off-pist, väldigt orutt och feg, men försöker lite. Det är också tack vare mina hypade vänner. "Kom igen nu. Det är ingen fara. Du måste ju våga om du ska lära dig" och diverse annat pep-talk. Känns gött faktiskt. Jävla jobbigt för benen dock.
Nu har vi äntrat tre mördarveckor och först ut är danskarna med sina sportlov. Byn kryllar av pølseätandes gröttalare och vi har många som bor här på hotellet. Idag har jag varit ledig och inte gjort särskilt mycket. Sov till tio, gick till L'Alaska med Max och Mathilda och åt en toast och så har jag och Mathilda hängt i restaurangen och internetshoppat.
Tillsvidare!
 |
| Follan |
 |
| Jag och min nya roomie |
 |
| hashtag power |
 |
| Morgonväckning - dags för frukost |
 |
| "jag är en fisk" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar