Detta är ingenting som händer särskilt ofta. Jag brukar inte klaga offentligt, men nu måste jag skriva av mig i ren och skär ilska. Hoppas att någon som är funderar på att ta jobb hos Langley Travel läser detta, för nu är jag riktigt kokt.
Som de flesta vet som läser här på min blogg så var jag i Alpe d'Huez i de franska alperna vintern 13/14 och arbetade för Langley på deras hotell Le Petit Prince. Jag var inte helt uppriktig och informativ om min tid där i bloggen och jag la mycket fokus på fest och kul för att ge skenet om att det hela var bra, för mina nära och kära - mest för mig själv. Det var väldigt roligt också, det kan jag inte förneka. Men arbetet där var verkligen skit. Anledningen? Vår restaurangchef och hotellmanager.
Dessa två individer förpestade vår tillvaro på arbetet och vårt temporära hem. Vi som jobbade i restaurangen, hotellets hjärta, arbetade ofta 70 timmar i veckan, ibland mer. Vi var 5 stycken ungdomar, som förresten är för lite personal för ett hotell i den storleken, på 19-20 år. De flesta av oss var utan någon som helst restaurangerfarenhet sedan tidigare, och blev körda med och pressade till bredden. Vi blev kallade alla möjliga ord, främst diverse sexuella trakasserier, och blev kränkta dagligen. Vi fick långa utskällningar för bagateller, och det gick så långt att vi i smyg satte våra mobiler på inspelning i hopp om att fånga hans ord på band, utan framgång. Det slutade flera gånger i tårar för mig.
Våra chefer söp. De tog dricka från hotellet och skrev till kontoret att det var krossflaskor. De bjöd hej vilt på det som vi förväntades sälja. De sa sedan att det var vårt fel att det saknades pengar och att vår insamlade dricks skulle gå för att täcka läckorna. Detta lyckades vi som tur var sätta stopp för och vi fick ta del av vår välförtjänta dricks.
Våra gäster noterade till och med deras beteende och skrev på tripadvisor att våra chefer var onyktra och behandlade deras unga personal illa. Detta inlägg försvann sedan mystiskt.
Jag sa upp mig 3 gånger, men stannade ändå i respekt och kärlek till mina kollegor. Mina stödpelare genom säsongen. Om jag åker, hur blir det då för dem? Vi blev fruktansvärt tajta, och om jag hoppade av bidrog det till mer arbete för mina vänner. Min extrafamilj. Stort tack till er.
Jag hade kunnat hålla på i flera sidor och dragit historier om mina upplevelser, men känns som att det har framgått nu. Detta trodde jag även hade framgått för Langley. Jag skrev brev och satt i långa telefonsamtal. Jag berättade och trodde att det var tydligt att dessa människor inte ska arbeta för ett företag som är beroende av unga tjejer och killar att få deras hotell att gå runt.
Visst, Langley är lite fula i kontraktet. Drar 6400kr/månad för att dela källarrum med andra och 4000 för mat, pengar som inte existerar. Ja, och sen lite skatt på det vilket lämnade 2500kr i fickpengar till oss. Men det är man ändå medveten om när man skriver kontraktet och oväsentligt i min ilska nu, men kanske ändå något som en annan vill veta.
Jag förstår att det inte var lätt för Langley att veta i förväg hur de skulle bete sig då både min hotellmanager och restaurangchef var förstasäsongare med företaget. Jag hyste inget större agg mot Langley och kontoret förens idag. Jag vet flera som haft fantastisk tid med Langley och kommit tillbaka fler säsonger. Där kärleken och tillvaron har vägt upp allt.
Men varför drog jag upp detta idag då? Jo, för att jag såg att min f.d. restaurangchef lagt upp en annons på en facebookgrupp för skidsäsongare där han söker serveringspersonal. Jag kunde inte tro mina ögon. Här kämpade vi oss genom en säsongen, kom hem och drog hela historien med det enda målet att dessa människor inte ska få göra så här mot någon annan igen. Så kommer det upp för mig att Langley skiter totalt och fullständigt i vad jag och några av mina kollegor har tagit oss tiden att informera dem om.
Jag känner mig så fruktansvärt besviken. Detta är ett aktivt val hos kontoret och de är medvetna om hur det var. Det gör ont inom mig att tänka på det och sörjer dem som kanske blir utsatta för det vi blev utsatta för.
Jag mailade Langley innan idag, förtvivlad över vad som komma skal. Jag ifrågasatte hur de kunde hålla kvar dessa i sitt företag efter allt de har fått höra. Fick svaret:
Som de flesta vet som läser här på min blogg så var jag i Alpe d'Huez i de franska alperna vintern 13/14 och arbetade för Langley på deras hotell Le Petit Prince. Jag var inte helt uppriktig och informativ om min tid där i bloggen och jag la mycket fokus på fest och kul för att ge skenet om att det hela var bra, för mina nära och kära - mest för mig själv. Det var väldigt roligt också, det kan jag inte förneka. Men arbetet där var verkligen skit. Anledningen? Vår restaurangchef och hotellmanager.
Dessa två individer förpestade vår tillvaro på arbetet och vårt temporära hem. Vi som jobbade i restaurangen, hotellets hjärta, arbetade ofta 70 timmar i veckan, ibland mer. Vi var 5 stycken ungdomar, som förresten är för lite personal för ett hotell i den storleken, på 19-20 år. De flesta av oss var utan någon som helst restaurangerfarenhet sedan tidigare, och blev körda med och pressade till bredden. Vi blev kallade alla möjliga ord, främst diverse sexuella trakasserier, och blev kränkta dagligen. Vi fick långa utskällningar för bagateller, och det gick så långt att vi i smyg satte våra mobiler på inspelning i hopp om att fånga hans ord på band, utan framgång. Det slutade flera gånger i tårar för mig.
Våra chefer söp. De tog dricka från hotellet och skrev till kontoret att det var krossflaskor. De bjöd hej vilt på det som vi förväntades sälja. De sa sedan att det var vårt fel att det saknades pengar och att vår insamlade dricks skulle gå för att täcka läckorna. Detta lyckades vi som tur var sätta stopp för och vi fick ta del av vår välförtjänta dricks.
Våra gäster noterade till och med deras beteende och skrev på tripadvisor att våra chefer var onyktra och behandlade deras unga personal illa. Detta inlägg försvann sedan mystiskt.
Jag sa upp mig 3 gånger, men stannade ändå i respekt och kärlek till mina kollegor. Mina stödpelare genom säsongen. Om jag åker, hur blir det då för dem? Vi blev fruktansvärt tajta, och om jag hoppade av bidrog det till mer arbete för mina vänner. Min extrafamilj. Stort tack till er.
Jag hade kunnat hålla på i flera sidor och dragit historier om mina upplevelser, men känns som att det har framgått nu. Detta trodde jag även hade framgått för Langley. Jag skrev brev och satt i långa telefonsamtal. Jag berättade och trodde att det var tydligt att dessa människor inte ska arbeta för ett företag som är beroende av unga tjejer och killar att få deras hotell att gå runt.
Visst, Langley är lite fula i kontraktet. Drar 6400kr/månad för att dela källarrum med andra och 4000 för mat, pengar som inte existerar. Ja, och sen lite skatt på det vilket lämnade 2500kr i fickpengar till oss. Men det är man ändå medveten om när man skriver kontraktet och oväsentligt i min ilska nu, men kanske ändå något som en annan vill veta.
Jag förstår att det inte var lätt för Langley att veta i förväg hur de skulle bete sig då både min hotellmanager och restaurangchef var förstasäsongare med företaget. Jag hyste inget större agg mot Langley och kontoret förens idag. Jag vet flera som haft fantastisk tid med Langley och kommit tillbaka fler säsonger. Där kärleken och tillvaron har vägt upp allt.
Men varför drog jag upp detta idag då? Jo, för att jag såg att min f.d. restaurangchef lagt upp en annons på en facebookgrupp för skidsäsongare där han söker serveringspersonal. Jag kunde inte tro mina ögon. Här kämpade vi oss genom en säsongen, kom hem och drog hela historien med det enda målet att dessa människor inte ska få göra så här mot någon annan igen. Så kommer det upp för mig att Langley skiter totalt och fullständigt i vad jag och några av mina kollegor har tagit oss tiden att informera dem om.
Jag känner mig så fruktansvärt besviken. Detta är ett aktivt val hos kontoret och de är medvetna om hur det var. Det gör ont inom mig att tänka på det och sörjer dem som kanske blir utsatta för det vi blev utsatta för.
Jag mailade Langley innan idag, förtvivlad över vad som komma skal. Jag ifrågasatte hur de kunde hålla kvar dessa i sitt företag efter allt de har fått höra. Fick svaret:
Precis som jag nämde tidigare skulle vi undersöka detta och det har vi gjort. Då vi från flera håll hört att detta inte skulle stämma så har vi hamnat i en position där ord står mot ord. På bakgrund av detta samt det faktum att de båda har jobbat för oss på andra hotell sen i våras utan några som helst klagomål så är situationen som den är."
Vem kan ha försvarat detta? Vem kan påstå att det jag upplevt inte stämmer? Jag arbetade vid sidan av honom. Jag blev behandlad som en hög med skit. Förstår verkligen inte det. Men vem vet, de kanske har förändrats sedan april då jag såg dem senast (9 månader sedan nu). De kanske numera är nyktra, trevliga och ansvarstagande chefer. Men betvivlar det starkt med mina erfarenheter i bagaget. Det går inte heller att undkomma att Langley lät dem ha hand om hotell under sommarsäsongen trots mina och några av mina kollegors varningsklockor. Varningsklockor som viftats bort av någon för mig okänd. Men tydligen så har de uppfört sig i sommar, om man ska tro på vad som påstås.
Du som funderar på att säsongsarbeta med Langley, ha detta i åtanke. Har någon vidare frågor till mig så är du välkommen att maila mig på matilda-carlsson@hotmail.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar